Idag har jag gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra, något som gjorde mig nervösare än vad jag någonsin har varit.
Men fram till micken gick jag och ästa min dikt, framför hur mycket folk som helst, alla fick komma.
Min dikt löd så här:

Hösten är mörk och dyster,

jag sitter där med min syster.

Där vi alltid satt,

ännu en natt.

Ännu ett fnatt,

vi skrattar glatt.

.

Vi sitter där vid de stora fönstren,

och åskådar höstens alla mönstren.

Löver faller hit och dit,

och snart blir marken vit.

.

Jag älskar att sitta här i natt,

jag älskar dessa fnatt.

Jag älskar att skratta glatt.

.

Du har ett lyster,

du är aldrig dyster.

Jag älskar dig,

stora syster.

.

nu sitter jag hemma och är nöjd med dagens framträdande med min mamma pappa och pojkvän, och bara myser.

berättar mera imorgon!

<3