När ensamheten har blivit för stor..

Så växer saknaden och viljan att flytta här ifrån, ihop med min fina pojkvän igen. Allt kändes så mycket bättre då. Att få somna brevid någon, vakna med någon och allt som har med verkligheten att göra. Han är ju min pojkvän och vi har bott ihop i tre år tillbaka, varför valde jag att ''lämna'' det?? Oj vad jag kan ångra mig många gånger, samtidigt som det är skönt att bo i stan, nära till jobbet. Men det är, som det känns nu, den enda anledningen till att jag är kvar. Men det är väl lika bra att hålla ut ett tag till, för efter februari så har jag ju inget jobb kvar. Och det är ju inte såå länge till, eller?

Jag vill ha något att se fram emot, något som tänder ''lågan'' i mig igen. Men jag har inget?
Jo, om familjen Smolka boka England nu, så gör jag det med, med hopp om att få med mig Jimmy!

Nej, om man ska göra klar garderoben? Försöker att välja bort saker som jag inte har plats med. Men det är inte lätt!